|
|
Alternativa åskådningssystem
Det sägs också ofta om konstnären, att hon i sitt arbete studerar ett tema eller ett ämne. Konstnärens forskningsarbete uppfyller dock inte akademiska kriterier och försöker inte ens följa dess regler, ändå reflekterar många konstnärer över deras omgivning och fenomen i anknytning till den, granskar dem noga, analytiskt, till och med kritiskt, alltså forskar i dem. Pirkko Rantatorikka är utan tvivel en sådan konstnär. Målningen är uttryckligen Rantatorikkas medel, och det är enligt målningens uppläggning och villkor hennes konstverk fungerar. Deras egenart uppstår just i relationen mellan temat för innehållet och tillvägagångssätten i målandet. Rantatorikkas målningar är mångfasetterade och består av flera element. I dem behandlas varje ämne samtidigt på flera plan och med olika metoder. Emellanåt verkar det som om det från ett skikt skulle framträda ett annat undangömt skikt. Olika beskrivningssätt framställer olika grader av verklighet och kommunikationsmedel av olika intensitet. De olika beskrivningssätten förknippas också med olika antaganden om deras sanningsenlighet: ett fotografi är ett bevis på någonting som verkligen existerar (har existerat), en karta eller en plan bygger på mätningar och känns därmed vetenskaplig och pålitlig medan en teckning baserar sig mer på observationer och tolkningar. Beskrivningen reflekterar också över verklighetsbegrepp: motiven i träsnitten från 1400- och 1500-talen som utgör element i Rantatorikkas målningar härstammar från en värld som var statisk och byggde på religiositet; medan de vetenskapliga växtmotiven eller bilderna av den rationella Bauhaus-arkitekturen illustrerar tro på människans förnuftsmässiga och vetenskapliga framsteg i en utveckling till det bättre. |
Målningarnas beståndsdelar som hör
till olika system innehåller antaganden om olika synesätt
och tolkningar. Ett åskådningssytem införlivas i ett annat, den symboliska eller magiska världsförklaringen i den rationella och vetenskapliga. Det förefaller som om samverkan mellan målningens olika skikt skulle beskriva kontinuiteten i inflytandet från olika tidevarv, medan parallella element beskriver en jämsides existens mellan alternativa förklaringar. I förortsteman (En del hembygder, några lekplatser och Bauhaus-Botanik) sker jämförelsen mellan bebyggd och obebyggd omgivning. Hur dominerar och ändrar människan omgivningen, och vad förblir utom kontroll? Ett liknande tema, naturen i människans tjänst, representerar också serien Blomsterprydda nötdjur, en hyllning till nyttodjur. Relationen till det skildrade beskriver förhållandet till omgivningen: är korna nötboskap och råvara eller individer som är värda porträtt, rentav mänsliga. Temat för Pirkko Rantatorikkas målningar är likaledes kunskap, åskådning, berättelse och myt - samt deras växelverkan sinsemellan. Text Kaija Kaitavuori |
|
E
K
E
T
O
P
K
E
K
E
T
O
P
K
E
K
E
T
O
P
K
E
K
E
T
O
P
K
E
K
E
T
O
P
K
E
K
E
T
O
P
K
E
K
E
T
O
P
K
E
K
E
T
